Det blev barnfotoblogg idag också alltså...

Idag firade vi morsan och brorsan som båda fyller år i dagarna. Ovan blomma får illustrera händelsen!

Och grattis ifall ni läser det här...

Fick några närbildslinser med posten.

Småkul att experimentera med även om det förstås inte fungerar lika bra som ett makro-objektiv.

Nelly slänger ihop lite pannkakor.

På väg hem från jobbet.

Klassisk Stockholmsvy. Fotot är taget utan stativ (=oskärpa) vilket gav mig en ursäkt att experimentera med det i Lightroom. Påminner lite om ett bokomslag till en lagom bra brittisk deckare på pocket.

Kulturhuset, Stockholm.

Kvarleva från en svunnen tid.

Det här fotot är en del av helgens projekt. Avrapportering söndag!

Jag älskar byggnader med karaktär där åren satt sina avtryck. Inte minst i städer som London och Manchester kan jag gå i timmar och bara njuta. Den här villan i Duvbo, Sundbyberg, gör inte heller bort sig på min karta. Vi kan väl säga att de räta vinklarna lyser med sin frånvaro! 

Nespresso-maskinen -

en av Familjen Kullbergers bättre investeringar.

Världens underbaraste lilla tjej i lekparken.

Det här är min vackra och tuffa kusin Sara som i dagarna drar till Australien på en enkelbiljett! (Att hon flyger via Indien och Vietnamn är en parantes i detta sammanhang.) Jag är oerhört imponerad, dock inte förvånad, för det här är en tuff tjej som bland annat avverkat 10 veckor med Rosa Bussarna i Afrika samt rest ensam till Japan. Hon har ett fantastiskt äventyr framför sig, och vem vet, kanske innebär det får jag en anledning att besöka "down under" en vacker dag? Ha det underbart kära kusin och ta hand om dig! P.S. Fotot gör henne inte rättvis men förutsättningarna var inte de allra bästa...

Jag tror att min dotter kommer gilla den här...

Nackdelen med att bo i ett nytt hus? De vackra detaljerna kräver sina år.

Idag, på vinterns kallaste dag så här långt, startade AIK:s säsong med träning på Skytteholms IP. Äntligen!

Säsongen 2012 spelar AIK på klassiska Råsundastadion för sista gången. Jag har en idé om att dokumentera Råsundastadion innan det är för sent. Om projektet mynnar ut i en fotobok eller bara ett webbgalleri återstår att se. Hur som helst tar jag gärna emot fotoidéer i alla dess former!

Vid inloppet till Rastaholms varv på Ekerö ligger två små och nästan sammanvuxna öar. Om man kommer nära går det mellan träden skymta en byggnad med ett högt torn på den ena av dem. Kommer man landvägen slås man av perspektiven ut mot Björkfjärden. I sydväst ligger öarna Pingst och Midsommar, Björkön, Adelsön, Kurön, i sundet strax österut mynnar farleden genom Bockholmssundet. Gång på gång har jag frågat mig vad det egentligen är för ett spökhus som gömmer sig på vad sjökortet kallar för Mariaön. Efter lite efterforskningar kan jag nu berätta historien om Marie Klinckowström.

Under slutet av 1800-talet bodde makarna Marie och Rudolf Klinckowström ute på Stavsunda Slott på Ekerö. Marie, som ursprungligen hette Labensky och var av polsk adlig ätt, var hovdam hos den ryska kejsarinnan när hon träffade Rudolf, en militär, friherre och politiker. De gifte sig 1863. Rudolf ska ha haft lite storhetsvansinne och "felaktigt" titulerat sig som baron. Parets förmögenhet kom nästan uteslutande från Maries håll. Herr och Fru Klinckowström lät bygga ett kapell på Mariaön, som tillhörde godsets ägor, där var det tänkt att paret gemensamt skulle ha sin sista vila. Men i hemlighet konverterade Marie till den katolska kyrkan 1877, sin faders tro, och lät utan sin makes vetskap inreda kapellet på Mariaön enligt katolicismens seder. När sanningen uppdagades skaffade sig den arga maken istället en gravplats vid Ekerö kyrka, men man förblev ett äkta par fram till Rudolfs död år 1902. Kanske helt enkelt för att Marie och hennes släkt svarade för den riktiga förmögenheten? Efter makens död lät hon hur som helst bygga Marielund, dit hon flyttade med sin mor, och som idag drivs som religiös kursgård och meditationscentrum. Marie själv dog 1907 efter en tids sjukdom och är den enda som är begravd på Mariaön. Kapellet är nu helt öde men jesuiterna håller om möjligt en årlig requiemmässa på hennes dödsdag den 6 oktober och då klämtar klockorna ut över vattnet. Tidigare fanns här dyrbara religiösa föremål som nu, undantaget en staty, är bortplockade. Vid sin död testamenterade Marie hela sin förmögenhet och alla sina ägor till den katolska kyrkan i Sverige.

Mariaön, utanför Rastaholm på Ekerö söndagen den 8 januari 2012.

Nej, det här ska inte bli en Nelly-blogg, men nöden har ingen lag. Nya tag imorgon!

...eller nåja, idag står grindarna till gamla MILO-området i Ursvik (Sundbyberg) öppna åtminstone dagtid och det är fritt fram att utforska en svunnen tid. Mycket är igenbommat förstås, men inte allt...

Som vanligt, klicka på fotot för bättre upplösning.

Inleder nästan omedelbart med en panikinlämning... men än har inte klockan slagit midnatt!

Fortfarande ingen snö, men månen är oerhört stark.

På Nyårsafton tog vi en promenad med grannarna Dahllöf till äventyrsstigen i Ursvik där Nelly, Julia och Wilma bokstavligen fick leka över stock och sten. Sedan fick v igå hem och äta vår korv med bröd eftersom någon glömt just det där med bröd...